Häxor och krig 1660-1720

Karl den XI:s ridväg och Helvetets Port.

Under 1670-talet fördes hårda strider mot Danmark som ville återta Skåne som de tidigare förlorat till Sverige. För att kunna bedriva en effektiv krigföring förbättrade och byggde Karl XI ut det indelningsverk som på sätt och vis påbörjats redan under medeltid. Två eller flera gårdar skulle bilda en rote som skulle stå för mark och bostad för en soldat, dvs. ett soldattorp. En effektiv krigsmaskin krävde också möjligheter till snabb förflyttning. För att ta sig fram användes dåtidens landsvägar, även kallade kungsvägar, som många gånger hade sitt ursprung i medeltida ridvägar eller ännu äldre tiders vandringsleder.

En av landets äldsta kungsvägar var den gamla Kalmarvägen. Den kom även att kallas Karl XI:s ridväg då det var en av huvudlederna för både honom och hans trupptransporter ner till striderna i den södra landsänden. Vägen ut från Stockholm gick då via bland annat Göta landsväg ner till Linköping. Här tog så Kalmarvägen vid och ledde vidare genom
Kinda kommun ner till Ålem för att sedan följa kusten till Kalmar. Från Linköping till Ålem hade den i stort sett samma sträckning som dagens riksväg 34. De tidiga vägarna gick fram där naturen lättast gav tillträde, vilket inte alltid innebar att de var anpassade för större ekipage. Detta innebar ett ständigt problem för frakttrafiken, oavsett om den bestod av tung artilleriutrustning eller privat gods- och persontrafik. Länge var det en plikt för de lokala bönderna att sköta vägunderhållet, oavsett om det rörde sig om landsvägar eller mindre, lokala, vägsträckningar. Det kunde bli tungt och kostsamt och några större insatser fanns det inte utrymme för. Det skulle dröja till 1734 innan någon mer genomgående statlig reglering av väghållningen trädde i kraft.

Nu var det inte bara väghållningen i sig som kunde göra det riskfyllt att färdas längs de slingrande skogsvägarna. Vid en del av den gamla Kalmarvägen, några kilometer söder om Rimforsa, finns Helvetets Port. Här var passagen trång och som gjord för överfall av rövare. Kanske hade också någon dött vid ett sådant överfall, för här lär ha funnits ett offerkast, en offerplats kopplat till dödsfall, där man ända fram till 1800-talet offrade för att slippa olycka. Offret kunde bestå av en sten eller en kvist, en billig försäkran för en fortsatt riskfri färd – för vem vet vad som annars kunde hända? I Östgöta Correspondenten publicerades 1950 en kortare artikel om Helvetets Port: ”Det berättas, att djävulen brukade lura där och hålla postvagnen kvar. Man hörde postiljonen blåsa i sitt horn men inte komma ur fläcken i Helvetets Port, förrän den lede släppte honom, och då for vagnen i väg så att det glyste* om den.”

För den som vill och vågar besöka Helvetets Port och vandra en bit på Karl den XI:s ridväg så finns en vägbeskrivning och en kartbild i länkarna nedan!

*slog gnistor

Ansvarig för avsnittet: Lena Röös

Lästips:

Norra Kinda-boken. Kommittén för Norra Kinda-boken (red), Kisa 1973.

Riksarkivets information om rikets vägförvaltning: https://forvaltningshistorik.riksarkivet.se/15_Vagar.htm