<< Tillbaka

Helvetets Portar, Springareberget och Lerjesten

S_300_199_dsc-0037
S_60_39_dsc-0037 S_60_39_dsc-0028 S_44_60_springareberg-1167991756-8925475

Vägbeskrivning:
I närheten av Kårtorp i Kättilstads socken, Kinda kommun.

Från Kisa, kör mot Linköping. Strax efter Slätmon sväng höger mot Håkantorp. Inom 1-2 kilometer finnes ni Helvetets portar, Lerjesten och Springareberget på vänster sida.

Helvetets Portar

Ett bergspass efter en medeltida väg, som en gång var Karl XI:s ridväg. Den här platsen var för de vägfarande känd som en mycket fruktad passage, då terrängen runt omkirng lämpade sig för överfall. Här ska enligt sägnen stråtrövare legat i bakhåll.

Innan man gick, red eller åkte med vagn genom passet kastade man en sten eller kvist framför stenarna som bildar porten. Detta kallades för ett offerkast (riskast) och det var en plats där någon tidigare dött en oväntad eller våldsam död. För att skydda sig själv mot olycka offrade den förbipasserande ett mynt, en sten, granris eller en gren innan han fortsatte sin tur.

Det berättas i en vägrapport från 1791 följande: Der offras än idag af allmogen som riskasten der betygar.
Rester efter offerhögarna kunde ses långt in på detta århundrande.

Hundra meter söder om passet står Lerjesten.

 

Lerjesten

Lerjesten, Skäkten eller Dackesten. En sten med många namn och än flera sägner.
Den här stenen är 3,2 meter hög och 1,4 meter bred.

Sägnerna kring varför stenen restes:
1. Stenen är rest över den som byggde vägen.
2. Stenen är rest över någon betydande person som blivit dräpt på platsen.
3. Stenen restes över polska soldater som stupade i ett slag mellan kungens polska soldater och hertig Karls trupper 1598. Vid slaget som ägde rum vid Helvetets portar stupade många polacker och begravdes i den såkallade polackmossen, som ligger straxt nedanför stenen.
4. Stenen är rest som ett minne över ett slag mellan Gustav Wasas trupper och Nils Dackes män. Vid slaget led Gustav Wasas trupper ett svårt nederlag. Sammandrabbningen är skildrad i Fabian Månssons serie om Gustav Wasa och Nils Dacke (band 3).

 

Springareberget

På den här platsen var förr ett rastställe. Under rasten lät herrskap sina kuskar och körsvenner tävla om att med händerna på ryggen springa uppför berget. Det berättas också att bygdens ungdom samlades på platsen och tävlade om att springa uppför berget. Det var oftast pojkarna som ville imponera på flickorna. Det var också tävlingar där det gällde att ta sig först uppför berget i träskor.